everything is gonna be alright.

Onsdag. Det suger. slutar inte förens kl 15:30. Jag orkar inte, det gör jag verkligen inte, vill bara sova på morgonen, sova, sova,sova... ligga kvar i sängen hos min varma älskling, men nej, måste till skolan. Och idag blev jag försenad (igen, kan jag upplysa om), jag kom iväg i tid men det var trafikstockning för att det hade hänt en olycka, vad för olycka vet jag inte men fast satt vi iaf.

I skolan under media håller vi på och gör en tidining.

Igår badade jag och tvättade håret, det va mysigt, älskar mitt bubbelbadkar.

Jag har sovit hemma hos C hela veckan. Igår kollade vi på Scary Movie 2, så jävla låg humor. skrattar ihjäl mig varenda gång. "No it's to weak,my little hand is stronger, take my little hand!" HAHA! xD
Igår såg jag även "The Number 23" Med Jim carrey, själv. Jag tyckte den var förvånandsvärt bra mot vad jag har hört att den ska vara. 4 av 5.

Nu när jag har så tråkigt sitter jag och tänker på vänskap, eller inte bara det jag tänker fan på allt.

Enda sedan jag va liten visste jag att man inte kunde vara 3 vänner, inte om man är tjej säkerligen inte om man är kille heller. Endast 2 eller 4. I skolan blir oftats en person utanför även om det inte är avsiktligt och efter skolan vill oftast 2 st av gänget vara själva och umgås, en får sitta själv. Är man 4 st däremot delas man in 2 och 2.

Jag hade 2 tjej kompisar enda tills jag började 7an S och J, vi umgicks sen vi gick på 6års. Problemet var att egentligen hatade de varandra, de ville ha mig själv (nu låter jag väldans självgod, men det är sanningen). Så när jag va med S så sa jag till J att jag skulle plugga och tvärtom. Jag umgicks fortfarande med båda tills för några månader sedan då det uppstod ett korkat missuppfattande och jag blev sur på J då hon faktiskt gjorde ett så otroligt korkat val så, J existerar inte mer, jag vill vara vän med henne men hon sa "Det är för sent" Vadå försent?!, för att vi inte har umgåtts på 1 månad, kan man inte bli vänner då igen. Iof vi träffades endå inte särskillt ofta, men hon föredrar tydligen att hellre ignorera mig och låtsas att jag inte finns och umgås med J mitt ex, barnsligt! Hon har seriösa problem hemma men inte visste jag att det gör att man blir så annorlunda som person bara för det.
S umgås jag fortfarande med, 1 gång i månaden eller varannan, kul. Nej, egentligen inte.

Jag förstår inte varför jag aldrig kan ha tjejkompisar. Det finns dom kompisarna jag har som endast är skolkompisar det är inte på fråga att umgås efter skolan, utanför är det bara "hej" knappt en kram, eller så är det feghet över att ta steget att fråga att umgås efter skolan, det är ett så litet steg men det känns så gigantiskt och pinsamt, man är rädd för att det ska missuppfattats, om det är för att man inte vill känna sig påhoppande, krävande eller kompislös/ensam = pinsamt, mobbad.

Annars tänker jag på döden, bli gammal. Jag är så fruktansvärt rädd. Jag vill inte sitta där och vara 80 år, se omvärlden förändras nya människor växer upp och har lika kul som jag hade som ung eller roligare, medans jag inte kan längre, jag ska sitta där som ett skal som folk drar sig för att umgås med för att man suger energi ur dem eller bara löser korsord. Jag vill inte ens bli över 30, eller ens 30, 25, inte mer!

Jag har 2 fobier, Insekter(främst spindlar) och Hajar. Just för att visst spindlar har äckliga ben, kryper runt och lix det kittlas och ryser i hela kroppen av att se dem, vidriga! skelettet på utsidan! Och Hajar, vit hajen, helt döda ögon och den största munnen som bara skriker om att slita en i stycken. Jag är rädd för dem eftersom de kan döda mig, skada mig. Inte bara dö utan förstår du hur det skulle kännas att sitta där med bara ett ben, eller inga armar! vadå liv, min kropp! man är missbildad, ful!

Ingen kan snacka med mig om det här, dom säger bara "Men sluta! man blir ju deprimerad!"
Ja! men lix vad tror ni jag har gjort när jag har legat sjuk i 2 år och knappt kunnat göra något av smärta i magen och över att allt som hade med att röra på sig var för ansträngande, ligga i soffan, titta på film, titta men endå inte se, leva som i en dimma. Man hinner tänka mycket då. Och man känner sig så ensam.

Jag läste i tidningen igår, då stod det om ett par grannar som anmält till polisen att det luktat konstigt i trapphuset. Polisen löppnade brev inkastet till en av personernas lägenhet och liklukt kom emot dem. De fick borra upp låset och ta sig in, där fann de en 57 årig man, död i ca en vecka, och en hund som satt och vakade över sin ägare. Visst äckligt, död man, luktar äckligt i trappan, men tänk, död i en vecka? och ingen har saknat honom, ingen har anmält honom saknad, ingen har velat hälsa på honom? Bara hans hund. De misstänker att han blev misshandlad till döds.

Djur är så otroligt älskvärda.