fredag 4 april 2008

Slå dig fri.

Jag vet inte varför jag ska blogga. Jag har inget att skriva om förutom att jag mår piss, min psykolog funkar ju skapligt iaf men saken är den att jag endå inte kan berätta endel sanningar för henne, inte till någon. baah!

Jag varit på tjejkväll hos Natalie, det var ju trevligt..men ja, äh jag säger inget så har jag inget sagt, kommer låta fel. Jag är fortfarande lyckligt singel, toklycklig är jag. Har flyttat till min lägenhet nu, den är mysig och stor och nja nästan perfekt ska renovera lite, lite småfel och behöver köpa lite möbler och andra småsaker. Jag bor nästan granne med min älskvärda kusin, den enda som i princip betyder något. Om hon skulle dö skulle jag dö, jag skulle ta självmord. Vi var ute och skejtade lite, jag har noll balans, måste träna det där, är säkert bra träning. Jag går till skolan från lägenheten nu så jag får lite motion också.

Min psykolog frågade mig hur min drömpartner ser ut... och jag vet inte, inte alls, jag tänker inte på det längre, den har inte ens ett bestämt kön ffs. Och vafan hon frågar mig saker jag inte ens tänkt på själv, som jag inte ens behöver tänka på och hon ger mig svar jag redan vet själv. mja men ja, ska dit om 2 veckor igen,vet egentligen inte varför, vad är meningen, jag blir glad när jag går därifrån men när jag kommer hem tänker jag på de där sakerna hon inte frågar om, som jag inte kan nämna om inte hon gör det..... meningslöst är vad det är. Och jag är inte deprimerad det enda jag behöver göra är att avlasta mig själv från problem jag får av andra, av de runt omkring mig som mår dåligt.

Ikväll ska jag på Lg's spelning, ja han är här i stan nu. Han är sångare i ett Death metal band, jag lyssnar inte på det längre, gjorde dock då jag var 12,13 någonting men han är min vän så jag ska ge honom mitt stöd dock ska J dit, jag är osams med honom för han som alla andra drar sig ifrån mig, har jag förändrats? Eller startar jag bråk med andra? Jag vet fan inte. Och C ska dit... C.. jag bryr mig inte, jag känner inget, det skrämmer mig nästan, varför känner jag inget? borde jag inte det.

1 kommentar:

Anonym sa...

man måste ingenting, så det så!