I love you baby, though I hate you.

Det borde stå en varningsskylt, seriöst.

Jag kom nyss att tänka på att häromdagen satt jag hemma hos en vän , jag satt på golvet och han bäddade sängen. Jag sa något i stil med "Jag tycker om dig... Vi har aldrig bråkat eller hur?" Varpå han sa något i stil med "Nej det har vi inte och jag tror verkligen inte att jag skulle vilja vara osams med dig heller, du vore nog den värsta personen att bråka med".

J sa en gång till mig efter att vi äntligen hade löst ett bråk "Vi bråkar ju aldrig riktigt, vi har bara gjort det en gång, men du är den värsta och elakaste människan att vara osams med" Jag sa "Jaså?/jaha?.." "Ja du kan krossa vem som helst psykiskt." "Ja jo kanske, men jag vet inte om att jag gör det.. eller kanske" "Det är det som är vörst, du har ingen aning om att du gör det samtidigt som du vet exakt vad du gör och hur du ska göra, du är inte mänsklig ibland, du är fan rakt igenom elak, jag tror fan du njuter av det".

Dessa ord är så konstiga, det är som att få höra att man är ett monster... Och sanningsenligt känner jag oftast ingenting, jag har nästan ingen som helst empati, jag hatar oftast allt, när jag blir förbannad, när jag känner att någon förstör för mig känner jag endast rent hat, mina känslor vänder om, jag får blackout och kan säga vad som helst, senare kan jag ångra det, men just då är det bara ett skydd mot mig själv.

Många gånger på senaste tiden har mycket känts värdelöst, skolan går åt helvete pga min frånvaro, om skolan går åt helvete får jag inget betyg, kommer inte få något jobb dvs livet går åt helvete, jag kommer sitta där på en parkbänk med ärke alkisarna och tillslut finna mig i det.

Och vännerna... Ja för ca 2 år sen hade jag många vänner, för många, det var alltid "kom hit, kom hit, gör det, gör det" det var jobbigt på det sättet, helt plötsligt visste alla vem jag var. Sen efter exakt ett halvår försvann alla, jag hade ingen och jag vet fortfarande inte varför, så ja i 2 år har det knappt funnits någon "vän". Och just nu känns det inte som att det finns någon alls. Men ibland är det skönt att vara ensam,, ibland får jag panik.
Och min psykolog, ja min psykolog, hon är en fitta, en loser, värdelös! gör inte ett piss, inget gör det bättre!.. Jag ska till en ny på fredag maybe, vi får se hur det blir med att boka tid, en dyr jävel är det också, hoppas det är värt det....

Nu ska jag röka...